Roller i bonusfamiljen
I bonusfamiljer behöver roller ofta växa fram över tid. Den biologiska föräldern står oftast mer naturligt i auktoriteten, medan bonusföräldern lättare kan hamna vid sidan av relationen (Papernow).
I en bonusfamilj är rollerna sällan givna på förhand — de måste växa fram över tid. Den biologiska föräldern står oftast naturligt i auktoriteten och den nära relationen, medan bonusföräldern kan hamna vid sidan: med ansvar, men utan den självklara platsen. Det handlar sällan om vilja. Det handlar om position — vem som redan hör till, och vem som fortfarande håller på att bygga upp relationen.
Så går loopen
Så ser det ut
Det visar sig sällan som en öppen konflikt. Oftare som en tyst känsla av att stå utanför — eller av att behöva bära något ensam.
- Barnet går till den biologiska föräldern med det viktiga — bonusföräldern får resten.
- Bonusföräldern är osäker på när det är okej att sätta en gräns eller lägga sig i.
- Den biologiska föräldern hamnar som mellanhand mellan barn och bonusförälder.
- Bonusföräldern kan känna sig som gäst i sitt eget hem — med ansvar, men utan plats.
En generell väg ut
Rollerna faller inte på plats genom att pressa fram närhet. De byggs genom att relationen får tid, och genom att auktoriteten flyttas i en takt som barnet kan följa med i.
- 1
Låt den biologiska föräldern fortsätta vara den som sätter och upprätthåller gränser i början — bonusföräldern bygger relationen först, auktoriteten kommer efteråt.
- 2
Hitta bonusförälderns egen plats i relationen — något som är deras eget med barnet, och inte en kopia av förälderrollen.
- 3
Prata öppet som vuxna om vem som gör vad, så att bonusföräldern inte behöver gissa sig till sin roll mitt i en situation.
Vanliga frågor
Nej, inte alls. Outsider-positionen säger ingenting om hur bra eller engagerad bonusföräldern är — den handlar om var relationen befinner sig i sin utveckling, inte om personen. Den biologiska föräldern har en relation och en historia som redan finns på plats, och det ger en naturlig auktoritet som inte kan kopieras fram på kommando. Bonusföräldern står inte utanför för att de gör något fel, utan för att en relation måste byggas innan den kan bära auktoritet. Det tar tid — och tid är inte ett nederlag.
Längre än de flesta räknar med. Forskningen pekar på att det i många bonusfamiljer tar flera år — ofta mellan fyra och tolv — innan relationen mellan bonusförälder och barn känns nära och självklar. Det låter omtumlande, men för många är det faktiskt en lättnad att höra: ni är inte efter, och det är inget fel på er. Ni är mitt i en process som helt enkelt tar den tid den tar. Det som hjälper är att ge relationen utrymme i stället för att pressa den.
Inte för alltid — men ofta med fördel i början. När en bonusförälder upprätthåller regler innan relationen är uppbyggd upplever barnet det lätt som att en främling bestämmer — och då aktiveras en lojalitetskonflikt. Det är oftast mer hållbart att den biologiska föräldern fortsätter vara den som sätter och upprätthåller gränserna i början, medan bonusföräldern använder tiden till att bygga en relation. När relationen väl bär kan auktoriteten följa med — i en takt som barnet kan vara med på.
Är det ert mönster?
Du kan känna igen dynamiken här. Men var ni var och en står — vem som är insidern, vem som bygger upp relationen, och var ni konkret kan flytta något — kan bara era egna svar visa. Det börjar med det gratis testet.
Situationen bakom mönstret
Bonusfamilj?
Nya roller, osynliga gränser — och lojalitet som ingen pratar högt om.
Se det i en riktig rapport
Exempel på en rapport
Skrivet och sakgranskat av Thomas Silkjær, grundare av SAMRUMSenast uppdaterad