Krockande regelsystem
Bonusförälder och bonusbarn har olika förväntningar på struktur och regler. Barnet kommer med inlärda regler från ett annat hem.
I en bonusfamilj möts ofta två olika regelsystem under samma tak. Bonusbarnet kommer med vanor och ramar det lärt sig i ett annat hem; bonusföräldern har sina egna förväntningar. När de krockar ser det ut som en kamp om regler — men under ytan handlar det oftare om något annat: vem som har rätt att bestämma, och var barnets lojalitet ligger.
Så går loopen
Så ser det ut
Det visar sig sällan som ett samtal om regler. Oftare som en krock där båda känner sig i sin fulla rätt.
- "Det brukar jag inte" eller "det bestämmer inte du över" dyker upp när bonusföräldern sätter en gräns.
- Barnet hänvisar till hur saker görs i det andra hemmet.
- Den biologiska föräldern dras in för att avgöra vad som gäller.
- Bonusföräldern är osäker på hur mycket de över huvud taget får bestämma.
En generell väg ut
Krocken löses inte genom att vinna regeln, utan genom att bygga relationen före auktoriteten — och låta den biologiska föräldern bära gränserna i början.
- 1
Låt den biologiska föräldern vara den som sätter och upprätthåller reglerna i början — bonusföräldern använder tiden till att bygga relationen först.
- 2
Kom överens som vuxna om de få viktigaste husreglerna, så att barnet inte hamnar mellan två olika svar.
- 3
Erkänn att barnets "så gör vi inte hemma hos mig" sällan är trots — det är två regelsystem som krockar, och en lojalitet som behöver utrymme.
Vanliga frågor
Jo — men det är ofta mer hållbart att vänta med de stora gränserna tills relationen är byggd. När en bonusförälder upprätthåller regler innan det finns en relation upplever barnet det lätt som en främling som bestämmer, och en lojalitetskonflikt aktiveras. I början fungerar det oftast bäst att den biologiska föräldern bär gränserna, medan bonusföräldern bygger relationen. När relationen bär kan auktoriteten följa med.
För att barnet faktiskt har två hem med två regelsystem — och för att den meningen ofta handlar om mer än regler. Den är ett sätt att hålla fast vid det andra hemmet och den andra föräldern. Det är sällan trots, utan en lojalitet som behöver utrymme. När man erkänner att det är svårt att ha två uppsättningar regler, i stället för att göra det till en maktkamp, brukar motståndet avta.
Det tar längre tid än de flesta räknar med — ofta flera år. Gemensamma regler kan inte beslutas fram; de växer efterhand som relationerna byggs, och barnet upplever bonusföräldern som någon det har en relation till, inte bara någon som bestämmer. Det som hjälper är att ge relationen tid och hålla de gemensamma husreglerna få och tydliga under tiden. Ni är inte efter — det är så en bonusfamilj oftast hittar sin form.
Är det ert mönster?
Du kan känna igen krocken här. Men var era regelsystem skiljer sig åt — och hur ni bygger relationen före auktoriteten — beror på era egna svar. Det börjar med det gratis testet.
Situationen bakom mönstret
Bonusfamilj?
Nya roller, osynliga gränser — och lojalitet som ingen pratar högt om.
Se det i en riktig rapport
Exempel på en rapport
Skrivet och sakgranskat av Thomas Silkjær, grundare av SAMRUMSenast uppdaterad